NÅGRA VIKTIGA EPOKER I VENDELS FORNTID .
Stenålder
Under stenåldern var Vendelbygden ett skärgårdslandskap där enstaka öar stack upp ur vattenytan. På en del av öarna bodde folk.
Man har funnit rester av en stenåldersboplats på sluttningen söder om kyrkan. Det var en boplats med runda hyddor som legat intill den dåvarande strandlinjen. Den har daterats till perioden 3.300 – 2.300 f. Kr.
I samband med utgrävningar med anledning av nya E4:an har man hittat många förut okända boplatser från stenåldern. De äldsta som, som då låg vid strandlinjen, ligger idag c:a 50 - 60 m över havet har daterats till tiden 5.000 – 4.000 f. Kr.
Stenåldersfolket livnärde sig bland annat på fisk, säl och fågel, men man har också hittat fynd av bäver, mård, hare, räv, svin, älg och björn. Man åt också olika växter. Några bevis för att man hade boskap eller jordbruk äldre än från 2.300 - talet har inte hittats vid E4-undersökningarna.
Folkvandringstid - Vendeltid
På 400-talet kolonialiserades Vendel på allvar.
Innan dess bodde inte mycket fast befolkning i bygden.
2 gårdar byggdes: En gård byggdes i Husby där Ottarshögen ligger och en gård byggdes här i Tuna där kyrkan nu ligger. I Husby begravde man sina döda i högar (alla brandgravar) och den största är Ottarshögen 40 m i diameter och 8 m hög. Ottarshögen ligger i ett gravfält med över 90 högar. Några av dem är litet större än de andra. Där har man begravt en storman per generation i över 500 år.
Båtgravar
I Tuna begravde man sina stormän i båtgravar under samma tid. De övriga begravdes i högar. Fynden i båtgravarna hade sådan kvalitet så att man utan tvekan kan säga att de tillhört en aristokrati, en stormannaätt av ”kunglig” rang.
Den döde var placerad i bakre delen av båten iklädd sina finaste kläder. Han satt på en björnfäll och över den döde har man sedan byggt ett tält av nävermattor. I båten har man sedan placerat gravgåvor i en ordning som man packade båten för långfärd. I fören låg en mängd föremål för praktiskt bruk som t ex proviant och köksutrustning: kokkittel, stekgaffel mm Mitt i båten fanns personlig utrustning som t ex spelbrickor, tärning, matskålar, glasbägare Bredvid honom hade man placerat hans vapen och verktyg: Svärd, sköldar, hjälm, spjut och pilar, yxa, hammare, sax, kniv och brynsten. Husdjur som hästar (i enstaka fall upp till 4 hästar) hundar, jaktfalk och berguv fanns också i eller utanför gravarna.
Makt och rikedom
Båtbegravningarna var en makt- och rikedoms-demonstration. De var avsedda för samtiden och inte för eftervärlden. Sannolikt låg den döde på lit-de-parad i sin båt en tid så ortsbefolkningen och speciellt inbjudna gäster kunde komma och titta: ”Se så här rika är vi som har råd att låta alla dessa fina och dyrbara föremål följa med den döde!”
Dessa storbönder var i hög grad internationella: Det fanns t ex glasbägare från Rhenlandet, metallföremål från England - Irland, hjälm med pressbleck från Torslunda på Öland bland gravgodset.
Ornamentiken på en del av fynden var så speciell att den har givit namn åt en hel epok i historien: Vendeltid (550 - 800 e. Kr.)
Långhus
På sluttningen söder om kyrkan har man hittat resterna av ett långhus. Det var 8 m brett och ca 30 meter långt. Det byggdes på 400-talet och stod där ända fram till 900-talet. Bland fynden finns vävtyngderna från en stående vävstol och en förnämlig spiralpärla av gediget guld vilket tyder på att ett burget och förnämt folk bott i huset. Långhuset grävdes ut 1995 av Birgit Arrhenius.
I vinkel mot huset låg en ekonomibyggnad som möjligen kan ha tjänat som fähus. Vid utgrävningen har man bl a hittat vävtyngderna från en stående vävstol och en förnämlig spiralpärla av gediget guld vilket tyder på att ett burget och förnämt folk bott i huset. Gården har sannolikt varit huvudgård för ett maktcentrum där flera gårdar ingick. I Karby – mellan Husby och Tuna – har man hittat många fynd av vapen varför man tror att där funnits en ”garnision” med uppgift att skydda de båda gårdarna i Husby och Tuna i händelse av ofred.
Resterna av två andra, samtidiga, mindre gårdar har hittats vid klockstapeln och på Hovgårdsbergs-gravfältet norr om kyrkan. De var förmodligen avsedda för hantverkare, trälar och andra som tillhörde huvudgården.
På vad byggdes rikedomen?
Järnillverkning? I Burunge fanns det myrmalm. Bra järn var naturigtvis en viktig råvara under järnåldern.
Pälsverk? I skogen fanns gott om björn, varg och räv och pälsverk var en åtråvärd produkt på kontinenten.
Tjära? I samband med utgrävningarna för E4:a bygget har man hittat så många tjärgropar från vendeltiden att arkeologerna tror att tjärframställning var en stor och viktig inkomstbringande produkt för vendelbon. Tjära användes till impregnering av trä t ex hus/hustak och båtar, men också till tätning, läderbearbetning, smörjmedel, medicin och smaksättare. (Än idag smaksätter vi ju pastiller och sprit med tjära). Tjära dyker upp i skriftliga källor som exportprodukt under 1300-talet. Under 1600-talet var tjära Sveriges tredje viktigaste exportprodukt.
Avknoppning
Från de båda huvudgårdarna i Husby och Tuna avknoppas så småningom fler gårdar vartefter familjerna växer och på 700-talet fanns här nästan 20 gårdar och de gårdarna är grunden till de gårdar som fortfarande ligger där de ligger än idag. Det är till exempel Bergby, Kjettslinge, Kläringe, Karby, Norrby, Gryttby med flera som alla har stora gårdsgravfält på sina ägor.
Till varje gård hörde sedan förstås ett följe av hantverkare, småbönder och trälar och man räknar med att det bodde c:a 100 personer i Vendel på 700-talet.
En epok tar slut
I samband med kristnandet av Vendel och byggandet av kyrkan i slutet på 1200-talet delades gården (marken) i Tuna upp i mindre gårdar varav en blev prästboställe. Ägaren av tunagården flyttade till Örby och började där så småningom att bygga Örbyhus slott. Därmed var en epok över som varat i nästan 800 år.
